"Han känner mig inte egentligen, men han vet nog vem jag är. Jag är flickan som kommer med jordgubbar, flickan hans dotter kanske har pratat om någon gång, flickan som för fem år sedan stod hopkurad med sin mor och syster när han överlämnade en medalj till henne. En taperhetsmedalj till äldsta barnet, avsedd för fadern som gått upp i rök i gruvorna. Minns han det?
- Vad spelar det för roll?, upprepar han. Låt henne komma fram."
Hungerspelen är den första boken i en triologi med samma titel skriven av Suzanne Collins. Boken följer Katniss Everdeen, en 16-årig flicka från Distrikt 12. Hon bor tillsammans med sin mamma och sin 12-åriga lillasyster Prim som hon älskar över allt annat. Deras pappa dog i en gruvolycka när Katniss var 11 och sedan dess har hon tagit över ansvaret som familjeförsörjare genom att tjuvjaga vilt och byta till sig varor på distriktets marknad.
Distrikt 12 är det sista distriktet efter att Distrikt 13 blev utrotat under Upproret. Det är till ära av detta Uppror, för att visa sin egen makt, som Huvudstaden håller i Hungerspelen. Ett live-sänt spel där varje distrikt måste sända en pojke och en flicka att tävla mot varandra, döda varandra, endast en tävlande får överleva. Katniss har sitt namn på fler lotter än vad är vanligt och på Slåtterdagen tror hon att hennes eget namn ska bli draget men blir chockad när namnet som hörs över torget är Primrose Everdeen, hennes älskade lillasyster. I panik kastar hon sig fram, anmäler sig som frivillig och tar över sin systers plats. Härifrån får vi sedan följa hennes resa genom Hungerspelen och vad som händer henne inne på arenan där inga regler gäller.
När jag började läsa den här boken var jag väldigt tveksam. Jag var tvungen att läsa den svenska översättningen i stället för på originalspråk och kände mig skeptiskt till om den skulle kunna leva upp till alla förväntningar. Jag tog mig igenom de första kapitlen och undrade under tiden vad som alla var så uppspelta för. Boken kändes långsam och språket lite nedlåtande, som en vuxen som berättare en historia för ett litet barn som inte längre är litet. Sedan kom jag in i berättelsen och kom på mig själv med att krampaktigt hålla fast vid mitt första intryck fastän det inte alls stämde längre. Jag sögs in i historien och fann mig själv oförmögen att sluta läsa den under längre perioder, de sista kapitlen sträckläste jag.
Det är lätt att sugas med i hypen kring de här böckerna, jag tror inte att jag har mött någon som egentligen ogillar dem. De är inte perfekta dock, det finns knappt några böcker som är det. Även om boken definitivt är läsvärd och rekommenderad var detta första gången på länge jag verkligen blev medveten om en boks målgrupp. Även om Hungerspelen kan läsas av nästan alla är det en bok främst riktad till ungdomar, någonting som ibland märks lite mer än vad jag hade förväntat mig i både språk och upplägg.
Hungerspelen är som sagt den första boken i en triologi och har med denna placering fått mycket av introduceringsarbetet; karaktärer, politiska intriger, forna konflikter och förhållandena mellan distrikten blir alla presenterade här. Denna lite långsamma uppförsbacke av information är förmodligen varför boken ibland kan kännas lite krystad men det drar inte ned boken märkvärt och jag ser fram emot nästa del i trilogin - Fatta Eld
Om ni har läst den här boken, vad tyckte ni?
~ P
